När ja ser månen ser ja ett ljus som får mig att tänka massor de känns som den ger mig något slags lugn i kroppen desamma gäller stjärnor, de är så vackert!

Men de finns en nackdel med fullmåne, jag sover dåligt, vet dock inte om de är en inbillning som jag har eller om de faktiskt stämmer så när det gäller sova + fullmåne fruktar jag att sova. Men i vilket fall tänkte ja resonera denna dagen hur har den faktiskt varit, det är så skönt att sätta sig på kvällen i lugn och ro när man endast tänker på hur har dagen varit och varför den har varit just såhär. Eftersom det vart en trött dag men även en bra dag finns de blandade känslor i mig, efter att jag började skriva denna blogg som jag började med igår tycker jag att otroligt mycket tankar har forit runt i mig och det känns så bra, själva grejen med att jag äntligen får skriva av mig på allt ja håller inom mig, saker man inte talar öppet med andra, mina dagar blir så bra.. Så man kan lägga en slutsats att jag gjorde rätt val med att börja blogga om detta, de får mig må så mycket bättre.

Nu ska ja bädda ner mig och samtidigt hålla tummarna på att fullmåne endast är en inbillning om att jag sover dåligt, för i morgon är de en ny dag och då är det dags för att ta nya tag.

LIFE GOES ON!

Jag ville verkligen sätta något på min kropp till minne av min mamma. Jag var 16 år gammal när jag gjorde den och jag gjorde den runt de 29 Maj 2009 då det var datumet min mor gick bort och jag hade precis gått igenom 1år.

                                                                                               Mamma 1961-2008 <3  

LIFE GOES ON!

Nu är det dags för att laga mat, något som jag tycker är roligt så länge man inte lagar till sig själv. Innan jag flyttade till min kära, käraste vän/syster Isabella va hushållet en stor del av mitt liv, jag var inte den där 15 åringen som va ute och rännde på nätterna utan jag skulle ta hand om min familj. De handlade om att tvätta, städa, laga mat men de är ingeting jag ångrar, för vad gör man inte för sin familj. Jag tog helt enkelt över mamma rollen!

Men för ca 4 månader sedan flyttade jag till Isabella som hon heter, det är en sådan nära vän att vi kallar varandra systrar och hon står mig otroligt nära, vi har känt varandra sen den dagen jag föddes samt att min mamma + hennes mamma också kände varandra sedan de var barn, men i vilket fall så har jag flyttat hemifrån vilket är en lättnad för min relation till min far blev betydligt bättre och de är jag glad för. Mitt liv förändrades inte sådär jätte mycket efter jag flyttade till Isabella men de är en annan grej känner jag, det är en annan slags frihet, jag gör vad jag vill och när jag vill. De va inte så att jag inte fick göra något när ja bodde hemma jag har haft en så bra uppfostran som jag kommer göra ett eget inlägg om. Men nu ska ja snart börja laga mat till den hungriga Isabella som kommer hem efter jobbet så vi kan mysa och göra det vi är bra på, att vara vi!  

                                                                                  Finns inga ord om hur tacksam jag är!

LIFE GOES ON!

Då va de dags för ett till inlägg då, jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva i denna blogg men varenda liten tanke jag har ska hit. Jag har först insett att nästa allt har verkligen en koppling, till och med min vikt!

Nu har jag alltså kommit hem från skolan och ska äta frukost/lunch ungefär eftersom de är första måltiden idag.. Ska nu försöka börja äta lite nyttigare, chips och alla dessa go saker ÄLSKAR JAG, men går ju bannemej knappt upp i vikt av de. Min viktnedgång kom också efter att mamma gick bort, ja brast i vikt men märkte absolut ingenting själv( de satt psyket)men det var några i den dansgrupp jag dansade i som la märke till att "Sandra har du har gått ner i vikt" ööööööööööh??? VA? tänkte ju jag direkt för ja märkte verkligen ingenting. Fick då väga mig och låg ungefär på 47-48 kg, det var tydligen väldigt lite gentemot vad ja ska väga. Jag fick börja hos dietist för att kunna gå upp, kämpa upp mig ca 4 kg på 1 år men sen tog de stopp, de spelar ingen roll vad jag stoppar i mig ja går varken upp men ner kan ja gå. 

Hos henne gick ja 1 år sen slutade ja för man tröttna på att de inte hände något, men har tyvärr fått följder av detta, blodtrycksfall som jag senaste gången svimmade av inte så roligt, så nu är de dags att börja hos dietist igen 20/2 sätter ja igång, jag behöver alltså gå upp mellan 8-10 kg och de kommer bli en kamp detta med annars kommer ja få leva med mina blodtrycksfall så ska göra allt jag kan..

De är svårare att gå upp än ner!! 

LIFE GOES ON!

God Morgon!!

Nu va den en såndär jobbig natt, KUNDE INTE SOVA så nu sitter jag med rinnande ögon och hoppas på att kaffet kommer hjälpa. Brukar dock ha mardrömar om händelsen hur allt såg ut när min mor gick bort och då är ja egentligen bara glad att de inte va en sån natt för de nätterna fruktar jag.

I vilket fall va de något ja låg och tänkte inatt de kanske va en del varför ja inte kunde somna, men såhär ligger de till. Nu kanske allt jag skrivit får andra att tro att jag är deprimerad men så är de verkligen inte, självklart någon depp dag har alla med speciella stunder, högtider m.m eller helt enkelt bara saknaden tar över. Som man kan tänka, deprimerad? Nej :) jag skriver allt om denna händelse samt känslor för de är något som JAG känner att jag behöver, jag har ofta ett leende på mina läppar oftast äkta men ibland drar man till med något fejk.. Men som sagt jag är inte deprimerad på något sätt utan detta är en bearbetning för min skull som andra gärna får följa, de är kanske den sista lilla pusselbiten jag behöver för att så småningom acceptera vissa saker med hennes bortgång.

Och något jag också tänkte på va, de är inte synd om mig de finns andra människor som har det värre här i världen, eller har haft men jag hade otur att mista någon jag älskar, men livetsgång är tyvärr så vi föds, vi lever, vi dör.. Så vad du/ni mår dåligt över för jag vet att jag är inte ensam om att ha jobbiga tider, så ett råd: Prata ut men sen lev livet oavsett vad..

LIFE GOES ON!

Då va de dags för ett nytt inlägg innan sovdags eftersom ja börjat sköta skolan ifrån den dagen ja började gymnasiet.

Eftersom det jag skriver handlar om min mammas bortgång så finns de så mycket ja vill skriva NU, vill skriva allt med en gång, men får ha tålamod eftersom det är så mycket ja vill skriva. 

Men en grej som faktiskt har ett sammanhang med skolan är att vad gjorde egentligen till att jag började sköta skolan. När jag tänker tillbaka som jag gör ungefär varje dag, för varje dag är en återblick till allt. Men åter igen till skolan, när jag gick i högstadiet var jag den där lata tjejen som gjorde lite som ja ville skolan var helt enkelt inte min grej, betygen va ur dåliga men ja försökte ibland i alla fall men efter mammas bortgång va de ett kämpigt år de va 9:an och ja skulle söka till gymnasiet och Handelsprogrammet va de jag ville läsa och kuratorn fick skriva omdöme till Magnus Åbergsgymnasiet där jag går nu om varför jag inte var i skolan, och där gick ja nervös dag för dag kommer jag komma in.

Men något gjorde så att jag helt plötsligt började sköta skolan men ja undrar varje dag är de för jag mognade till eller börja ja sköta skolan för mammas skull för det var detta hon ville ja skulle göra. Innerstinne känner jag hela tiden att ja gör de för hennes SKULL, bara tanken att ja vill läsa på högskolan var rena chocken för mig själv, men antagligen gör ja de för hennes SKULL, hon är min motivation och jag kommer göra allt för att uppfylla den dröm jag vill men den dröm hon hade velat se och som hon kanske ser.

Och några ja vill tacka är ALLA mina vänner, från den dagen min mamma gick bort har många av mina vänner fått ta så mycket skit ifrån mig, bara hur jag behandlade dem genom ord, genom mitt humör.. Förlåt kan jag säga åter igen under mitt hela liv, men TACK alla mina vänner, utan dem och självklart släkt och familj hade jag aldrig klarat mig..

LIFE GOES ON!

Vad skriver man, välkommen till min nya blogg där mina känslor och mitt förflutna samt den nya början och ni kanske vill vara en del av att följa med under denna blogg tid?.

Nu är bloggen nysartad och de måste finnas en början och då finns dem delarna i mitt liv som jag aldrig kommer glömma, och det var när min mamma, min bästa vän samt ens förebild lämnade denna jord när jag var 15 år gammal och nu fyller jag snart 19 år. Det har alltså gått 4 år men tankar finns fortfarande kvar. När ja sitter nu och tänker tillbaka förstår ja inte själv hur ja kunnat stå på mina ben med ett leende efter allt som har hänt. 

Min mamma var en som blev hastigt sjuk av lungcancer och mycket tid fanns inte kvar, de enda vi visste var att antigen skulle hon leva eller så skulle hon dö, de låter hemskt men de är sanningen och de som hände var den delen man verkligen inte ville men de är inte något som jag kan stoppa mitt liv eller stoppa tiden för att man inte mår bra, men eftersom livet faktiskt går vidare och man får leva för dem man älskar så är de det jag gör.

De finns så himla mycket jag vill skriva ut och kommer skriva ut om denna händelse och vad jag känner, men för mig själv måste jag bearbeta mina känslor och tankar för att kunna skriva ut allt, men de är en fortsättning på mitt liv för att komma dit jag vill!!

LIFE GOES ON!