Nu var det dags för ett inlägg, var väldigt länge sedan faktiskt men har tagit tid för mig själv alltså SOVA, har inte gjort så mycket än att bara sovit, mår dåligt jag bara tänker på det, men det är heller inte konstigt när man går i skolan och sedan jobbar det tar på en mer än vad man tror.. Men något jag tänkte skriva om nu är lite blandade känslor som går hit och dit.. 

Jag vill verkligen vara den som hjälper andra och det värmer alltid när någon uppskattar det man har gjort, oavsett vad det handlar om men speciellt mycket betyder uppskattningen när folk vänder sig till mig när någon har eller är i samma situation som jag var. Något som jag vet är jag vet hur det känns att mista någon det är tufft JA men jag kan aldrig känna samma känslor som en annan människa eftersom man faktiskt känner olika. Jag kommer ihåg när min mamma gick bort och alla mina vänner sa det " jag finns för dig" men allvarligt talat NEJ tyvärr, inte i det läget, saken med mig var att det var så sjukt jobbigt när mina vänner och andra frågade hur jag mådde och massa annat, men det är den dummaste frågan man någonsin kan ställa en vän i det läget när man mist någon, för det är klart att man inte mår bra, tror inte det finns någon som seriöst talat mått bra av att mista någon. 

Som människa har man rätt att få vända sig till sina vänner när man känner för det, för man mår bara sämre av att folk frågar och ska visa någon slags medkänsla, det fungerar inte så. Man vill inte ha uppmärksamhet man vill bara kunna leva som andra människor, att faktiskt få må bra i vissa lägen även om man inte gör det till 100% men en fråga hur man mår får en bara tänka på allt om och om igen, faktiskt mer än vad man behöver tänkte på det, så var det i alla fall för mig..  Så du vem det än är som har det jobbigt oavsett vad det är, få dina vänner förstå att man inte alltid behöver frågan hur mår du och va inte rädd för att säga ifrån, för vi gör oss starka genom att vända oss till våra vänner i behov.. Kärlek till er där ute!

LIFE GOES ON!