God morgon..

Nu sitter jag framför tv:n med en kopp kaffe och undrar vad man ska göra med denna dagen. Igår i vilket fall blev det en otrolig lättnad när mammas barndomsvän och hennes mamma erbjöd sig att ta hand om min student och det känns så himla skönt att jag har dem vid min sida, annars hade jag fått göra de mesta själv eftersom mamma inte finns kvar och att hon hade skött allt detta, jag har knappt en aning hur man gör med allt de, men så kom räddningen tack tack tack tack, där har jag en grej mindre att bekymra mig över. Det är ju mycket som ska fixa och donas innan studentdagen och det är egentligen inte långt kvar. Det värmer så i mig att människor vill hjälpa mig med sådana grejer för annars hade jag stått där helt ensam med ett frågetecken över huvudet.

LIFE GOES ON!