Då va de dags för ett nytt inlägg innan sovdags eftersom ja börjat sköta skolan ifrån den dagen ja började gymnasiet.

Eftersom det jag skriver handlar om min mammas bortgång så finns de så mycket ja vill skriva NU, vill skriva allt med en gång, men får ha tålamod eftersom det är så mycket ja vill skriva. 

Men en grej som faktiskt har ett sammanhang med skolan är att vad gjorde egentligen till att jag började sköta skolan. När jag tänker tillbaka som jag gör ungefär varje dag, för varje dag är en återblick till allt. Men åter igen till skolan, när jag gick i högstadiet var jag den där lata tjejen som gjorde lite som ja ville skolan var helt enkelt inte min grej, betygen va ur dåliga men ja försökte ibland i alla fall men efter mammas bortgång va de ett kämpigt år de va 9:an och ja skulle söka till gymnasiet och Handelsprogrammet va de jag ville läsa och kuratorn fick skriva omdöme till Magnus Åbergsgymnasiet där jag går nu om varför jag inte var i skolan, och där gick ja nervös dag för dag kommer jag komma in.

Men något gjorde så att jag helt plötsligt började sköta skolan men ja undrar varje dag är de för jag mognade till eller börja ja sköta skolan för mammas skull för det var detta hon ville ja skulle göra. Innerstinne känner jag hela tiden att ja gör de för hennes SKULL, bara tanken att ja vill läsa på högskolan var rena chocken för mig själv, men antagligen gör ja de för hennes SKULL, hon är min motivation och jag kommer göra allt för att uppfylla den dröm jag vill men den dröm hon hade velat se och som hon kanske ser.

Och några ja vill tacka är ALLA mina vänner, från den dagen min mamma gick bort har många av mina vänner fått ta så mycket skit ifrån mig, bara hur jag behandlade dem genom ord, genom mitt humör.. Förlåt kan jag säga åter igen under mitt hela liv, men TACK alla mina vänner, utan dem och självklart släkt och familj hade jag aldrig klarat mig..

LIFE GOES ON!

Vad skriver man, välkommen till min nya blogg där mina känslor och mitt förflutna samt den nya början och ni kanske vill vara en del av att följa med under denna blogg tid?.

Nu är bloggen nysartad och de måste finnas en början och då finns dem delarna i mitt liv som jag aldrig kommer glömma, och det var när min mamma, min bästa vän samt ens förebild lämnade denna jord när jag var 15 år gammal och nu fyller jag snart 19 år. Det har alltså gått 4 år men tankar finns fortfarande kvar. När ja sitter nu och tänker tillbaka förstår ja inte själv hur ja kunnat stå på mina ben med ett leende efter allt som har hänt. 

Min mamma var en som blev hastigt sjuk av lungcancer och mycket tid fanns inte kvar, de enda vi visste var att antigen skulle hon leva eller så skulle hon dö, de låter hemskt men de är sanningen och de som hände var den delen man verkligen inte ville men de är inte något som jag kan stoppa mitt liv eller stoppa tiden för att man inte mår bra, men eftersom livet faktiskt går vidare och man får leva för dem man älskar så är de det jag gör.

De finns så himla mycket jag vill skriva ut och kommer skriva ut om denna händelse och vad jag känner, men för mig själv måste jag bearbeta mina känslor och tankar för att kunna skriva ut allt, men de är en fortsättning på mitt liv för att komma dit jag vill!!

LIFE GOES ON!