Nu känner jag att jag måste få de skrivit, och få ut de för de är något jag kommer leva med i hela mitt liv med alla bilder i mitt huvud och jag kan inte fly ifrån de.

Det var inte bara att min mamma har gått bort, jag såg de framför mina två ögon hur fort de kan gå, och att dessutom var i hemmet så där finns en lättnad med att jag inte bor hos pappa längre för de väcker de hemska minnena med en gång så fort jag kommer dit. Jag kan fortfarande inte förstå hur fort det kan gå. 

Det var en solig dag den 29 maj 2008 som min mor låg och kollade på tv:n och plötsligt började hon hosta men denna gången sprack ett blodkärl mer om de vill jag inte skriva. Eftersom jag har varit i chock i många år har jag förträngt många bilder men av det jag minns var att min pappa gjorde allt för att rädda henne men de fanns inte en chans i detta läget hjälpte inte hjärt och lung räddning, jag minns väl hur jag sprang ut på gatan och skrek så högt att grannarna kom ut, jag skrek om hjälp och denna tid var den längsta stunden i mitt liv. I väntan på ambulans skrek jag och fruktade denna stund till slut kom två ambulanser och min far kom sedan ut och sa till mig att hon inte klarade de, jag skriver detta i tårar och jag vet inte när jag senast fällde en tår för detta. Denna kväll kommer jag få leva med och de gör så ont med att jag aldrig kommer få bort dessa bilder för de är ingeting man vill återuppleva åter och åter igen. Men jag fick i alla fall sätta mig med henne i hemmet och pussa på henne, det som gör mest ont är att jag aldrig hann säga till henne en sista gång hur mycket jag älskade henne.

Men just i läget var det skönt att få detta skrivit för det är något jag måste tala om för att kunna ta ett steg i livet till en tid som blir ljusare och den dagen kommer det vet jag, tills dess ska jag fortsätta kämpa.

LIFE GOES ON!

 

Anna-Linnea

11 februari 2012 15:21

Jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera, allt värkar så hemskt...Men jag slår vad om att livet kommer att vända, bara du tror det:)<3

http://annalinneasvensson.blogplatsen.se/

Sandra Olsson

11 februari 2012 15:42

De kommer att vända en vacker dag nu får jag bara kämpa dag för dag och jag vet att den dagen jag får mina barn ska jag berätta vilken underbar mormor dom skulle haft.

 

sanna

11 februari 2012 15:36

Hej, ville mest bara skicka en go och varm kram till dig, vad modig du är som orkar och vågar skriva om sånt som gör så ont. finns inga ord som hjälper men ville bara säga att jag tänker på dig och tycker du är modig som har hittat ett sätt att kunna bearbeta det på, var rädd om dig.

http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se

Sandra Olsson

11 februari 2012 15:42

Tack för din varma kommentar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu börjar det närma sig jobbiga tider, på fredag skulle mamma fyllt 51 men kommer i vilket fall gå till graven och lägga en vacker blomma hos henne, FY vad jag saknar henne finns absolut inga ord för hur mycket man kan sakna sin bästa vän, personen s...

God kväll. Sitter hemma hos pappsen själv och det är så skönt, har tänt brasan eftersom det är svin kallt i detta huset samt att jag lyxat till det med ett glas vin, sist men inte minst jätte hög musik, maxaat så att säga.. De här stunderna när man...

Nu va det fredagkväll och jag ligger i sängen och bara känner att det va på tiden att det blev bättre tider. Det har varit ganska mycket för mig det sista, otroligt jobbigt men nu så äntligen börjar det vända och man börjar känna lite glädje i livet ...

Godkväll.. Nu må jag säga att jag gjort ett av mina bästa val, FLYTTA HEM till pappsen. Känns så oerhört bra och känns som man kan bli glaad igen :D Och rummet blev jätte mysigt nu när jag väl fått ordning på det. Har även träffat mina älskade bröder...

God eftermiddag. Sitter här och kämpar med att hålla mig vaken, jobbat natt 2 dagar från 21-03 och då är man inte hemma förrän 4 och somnar vid 6, ussch, så nu är jag grymt trött och behöver sätta mig med pluggandet och det är en ännu större suck.......